Jepp. Åter på brottsplatsen. Varför ändra på ett vinnande lag? Så Funatics for tillbaka till MarLen studios i Färila för att spela in ytterligare fyra låtar. ”Vad är ni för ett band egentligen?” frågade en polare – ”en kåntrystänkare, en gubbrockare, en retropophistoria och en jazzballad?!”
Så blir det när i stort sett hela bandet envisas med att skriva låtar. Här och här är ett par smakprov!

Funatics bästa spelning hittills blev också den kortaste… När vi lirat i 45 minuter på Järnvägs hällde nämligen nån pajsare en grogg i en kontakt, och när vi till sist lyckats lokalisera felet var det en kvart kvar till stängningsdags. Men det kanske var meningen. För det hade nog varit svårt att toppa det drag och den respons vi fick av 300 Ljusdalingar under vårt första och enda set. Samtidigt pågick en traktormässa på Folkets Park, så det var en hög kepskvot denna småkyliga augustikväll. Ett stort tack till Håkan på Järnvägs, publiken och Basist-Roffe! Vi kommer snart tillbaks och kör resten av låtarna.

Ett tecken på att ett band har uppnått en viss status lär vara när deras låtar dyker upp som covers hos andra band.
I så fall är Funatics redan där. Det förnämliga cajungänget Bayou gjorde nämligen en lysande cover på Thomas och Toms ”I’m Dancing” (eller ”kontrystänkarn”, som den oftast kallas för i bandet) på sin turné i veckan.
Nu väntar vi bara på att den ska komma på skiva. Hörde jag någon skrika ”royalties”..?

Torsdagens opluggade spelning i Furudal blev en av årets roligaste – och definitivt den ovanligaste. Mittemot Lottas Café, i ett partytält naturskönt vid Oreälven, spelade Funatics egna låtar akustiskt inför knappt tvåhundra personer i alla åldrar. Att pianot distade värre än Big Muff, att sångarna sjungit sig hesa på onsdagens Orsayra och att vi saknade medhörning (Johnny hörde inte en ton bakom sitt minimalistiska trumset) gjorde ingenting – det var ju en vacker sommarkväll.
När så bandet höll på att plocka ihop instrumenten medan Draco Spiritus höll eldslukarshow på andra sidan vägen kom en ödmjuk förfrågan om vi inte kunde lira några låtar till. Och gossarna Funatics är aldrig nödbedda – denna gång uppstod vi dock i skepnaden av Coverbandet Funatics. Så plötsligt stod bandet och vevade akustiska Stoneslåtar i tiominutersversioner. Funkade bra, det med!

Då åker vi igen! I sommar dyker Funatics upp där du minst anar det – på Orsas gator, i obskyra barer och inte minst på Oreveckan i Furudal. Den 14 juli utlovar vi dobros, mandoliner, barytongitarrer och andra obskyra stränginstrument. Ja, och fantastisk stämsång på det förstås. Be there!

OK, vi ska vara ärliga. Vi är inte riktigt på den nivån att vi kan göra halvt om halvt oannonserade spelningar och inbilla oss att vi kan konkurrera med så folkkära traditioner som Ishockey-vm (som jag trodde att bara finnar och TV3 brydde sig om nuförtiden) och Melodifestivalen (som jag trodde att bara Östeuropa brydde sig om nuförtiden).
Bandet rockade förnämligt i helgen – fredag kväll på Ljusdals Nya Pub, med finfint gästframträdande av årets körslaget-vinnare, och lördag kväll på klassiska CC-Puben, med lysande mottagande av Världens Bästa Sven. Fartigt, festligt, folkligt fast kanske inte så fullsatt. Men vi lovar att komma tillbaks när konkurrensen inte är så mördande!

Jahapp. Speldags igen – denna gång på CC-Puben i Gävle. Klassiskt liveställe, som vi naturligtvis måste förära med ett besök. Lördag 14 maj smäller det. Be there or…

Med tanke på bandets höga medelålder tyckte vi det var onödigt att vänta i tjugo år innan vi remastrar våra gamla inspelningar. Därför lägger vi redan idag, en vecka senare, ut remastrade versioner av vår unplugged-sittning i Färila. Enjoy!

Nej, berget ville inte komma till Muhammed… så Muhammed fick ta sig till berget. Eller på Funaticska: Thomas vinner priset som veckans medlem eftersom han glatt sätter sig på tåget från Ljusdal till Stockholm, repar i fyra timmar och sedan tar tåget åter norrut. Vilken kille! Priset avhämtas i receptionen mot beskrivning.