Torsdagens opluggade spelning i Furudal blev en av årets roligaste – och definitivt den ovanligaste. Mittemot Lottas Café, i ett partytält naturskönt vid Oreälven, spelade Funatics egna låtar akustiskt inför knappt tvåhundra personer i alla åldrar. Att pianot distade värre än Big Muff, att sångarna sjungit sig hesa på onsdagens Orsayra och att vi saknade medhörning (Johnny hörde inte en ton bakom sitt minimalistiska trumset) gjorde ingenting – det var ju en vacker sommarkväll.
När så bandet höll på att plocka ihop instrumenten medan Draco Spiritus höll eldslukarshow på andra sidan vägen kom en ödmjuk förfrågan om vi inte kunde lira några låtar till. Och gossarna Funatics är aldrig nödbedda – denna gång uppstod vi dock i skepnaden av Coverbandet Funatics. Så plötsligt stod bandet och vevade akustiska Stoneslåtar i tiominutersversioner. Funkade bra, det med!

Då åker vi igen! I sommar dyker Funatics upp där du minst anar det – på Orsas gator, i obskyra barer och inte minst på Oreveckan i Furudal. Den 14 juli utlovar vi dobros, mandoliner, barytongitarrer och andra obskyra stränginstrument. Ja, och fantastisk stämsång på det förstås. Be there!

OK, vi ska vara ärliga. Vi är inte riktigt på den nivån att vi kan göra halvt om halvt oannonserade spelningar och inbilla oss att vi kan konkurrera med så folkkära traditioner som Ishockey-vm (som jag trodde att bara finnar och TV3 brydde sig om nuförtiden) och Melodifestivalen (som jag trodde att bara Östeuropa brydde sig om nuförtiden).
Bandet rockade förnämligt i helgen – fredag kväll på Ljusdals Nya Pub, med finfint gästframträdande av årets körslaget-vinnare, och lördag kväll på klassiska CC-Puben, med lysande mottagande av Världens Bästa Sven. Fartigt, festligt, folkligt fast kanske inte så fullsatt. Men vi lovar att komma tillbaks när konkurrensen inte är så mördande!

Jahapp. Speldags igen – denna gång på CC-Puben i Gävle. Klassiskt liveställe, som vi naturligtvis måste förära med ett besök. Lördag 14 maj smäller det. Be there or…

Även dataprogrammet iTunes har uppmärksammat Funatics mångsidighet – men frågan är om de inte överdriver lite.
När vi dokumenterade spelningen i Ljusdal på CD tyckte nämligen iTunes att vi det första setet hade klätt ut oss till metalbandet Crimson och lirade den 41 minuter långa låten ”Edge Of Sanity”.
Pass två då? Jo, där framförde vi tydligen hela albumet ”XM Session” under vårt alter ego Damien Rice. Undrar vad gamle Damien tycker om det.

Söndag kväll. Bandet åter i replokalen efter tre intensiva dygn on the road. En fet sedelbunt slängs upp på bordet – gaget ska delas.
Men vänta nu… Bensin till två bilar. Check. Ölnotan från Järnvägs. Check. Två taxiresor. Check. Thomas matinköp. Check. Systembolaget. Check. Hyra replokal. Check. Kostnad radiojingel. Check. Hyra Jacuzzi. Check.
OK – vi delar på resten.
Oops, var pengarna slut? Lite Blues Brothers-varning på det, va?
Men bandet tackar både Håkan på Järnvägs och familjen Rosén för fantastiskt mottagande i vintervackra Ljusdal!

Klart vi ska ha en radiojingel när vi lirar på klassiska Järnvägs. Klart att Thomas fixade en sådan. Listen to this and weep!

Vänner – nu skall gubbarna röra på sig igen! 20 november tar vi oss upp till Ljusdal i Hälsingland för att där lira på klassiska Järnvägs!

Thomas har hittat Ljusdals stoltheter – det instrumentala gitarrplockande Light Valley Shadows som vi kommer att dela aftonen med.

De utlovar snygga kostymer, Fender Stratocasters med svajarmar och MYCKET reverb, en Hammondorgel samt välkammade frisyrer och nästan koordinerade danssteg tillsammans med sin 60-talsdoftande musik.

Kom och träffs!

Läs mer på Järnvägs webbplats!

Här försökte jag hitta på någon rolig ordvits om Big Ben, långbenta musiker och lågt i tak på scenen. Men jag fick inte till det, så det får vara…
Stort tack till er som kom och kikade på oss igår och i förrgår. Att konkurrera med Champions League en tisdagkväll är inte det lättaste, så tack för fin respons!