Om Funatics
Funatics är – från vänster – Peder Smith, Thomas Rosén, Tom Radway, Sparr Krister Insulander och Johnny Feuk. (Foto: F. Hjerling)
Det började någon gång tidigt nollnolltal, då Thomas Rosén – före detta bassist i nittiotalsbandet The Real McCoy – tröttnade på sina coverband och på Stockholms bluesscener, där han varit en inventarie lite för länge.
Så en kväll ringde Thomas på dörren hemma hos gamle vännen och Real McCoy-sångaren Tom Radway, medtagandes sin akustiska gitarr. Tom hade lagt ner musiken för ett stillsamt familjeliv och sitt ping-pong-spelande. Men musiken fanns kvar i medvetandet, och tillsammans kände de på några favoritlåtar – både egna och andras. Där någonstans återvände lusten till musiken, ackompanjerad av två akustiska gitarrer.
Influerade av artister som Tom Petty and the Heartbreakers, Neil Young, Johnny Cash, Tom Waits, Rolling Stones, The Clash, Bruce Springsteen, Bob Dylan and alla de andra byggde de två upp en stor repertoar. De började repetera som duo mer regelbundet i Ingmar Bergmans gamla filmstudio i Solna, och så småningom plockade Tom in sin gamla kompis Johnny Feuk – trummis i ett av Toms tidiga band. Från början ägnade sig Johnny blygsamt mest åt att koka kaffe, men ganska snart hade hans gamla Slingerland-trumset fått en permanent plats i replokalen – med Johnny bakom stockarna.
Två gitarrister och en batterist – en nära-musik-upplevelse! Men något saknades – och ibland kan en bra bassist uträtta mirakel. Så Tom slog en signal till Peder Smith, ytterligare ett spöke från Johnnys och Toms förflutna. Peder hade spelat bas med en hel del coverband i Stockholmstrakten och kvalade in direkt.
Bandets första spelning var Valborgsmässoafton 2007 tillsammans med två andra band i en kyrka, en stödkonsert för den lokala ungdomen. OK, Funatics är inte kända för att vara särskilt religiösa men det var ju för en god sak… Funatics skilde sig också från de andra banden då man bara spelade egna låtar. Konserten blev en mindre succé, och under de kommande åren spelade bandet på många fester, där de blandade eget material med sina favoritcovers.
Tom och Thomas hade länge pratat om att bredda soundet genom att plocka in en pianist. Slumpen gjorde att Tom i julruschen 2008 råkade se arbetskamraten Sparr Krister Insulander sitta och klinka på ett piano i en musikaffär. ”Snubben kunde ju faktiskt spela”, sade Tom – och därmed hade bandet fått sin femte medlem, som även spelar mandolin och en del gitarr.
Så när vi skriver 2010 är sättningen komplett, Funatics uppträder regelbundet och samtliga medlemmar bidrar med både sång och egna låtar. Och att medlemmarna har civila jobb hindrar dem inte från att sikta på världsherravälde. Eller åtminstone på att få ihop stålar till en turnébuss…