Nej, berget ville inte komma till Muhammed… så Muhammed fick ta sig till berget. Eller på Funaticska: Thomas vinner priset som veckans medlem eftersom han glatt sätter sig på tåget från Ljusdal till Stockholm, repar i fyra timmar och sedan tar tåget åter norrut. Vilken kille! Priset avhämtas i receptionen mot beskrivning.
Äntligen – som ni har väntat! Nu ligger de till sist ute på vår Myspacesida: de fem låtar som Funatics – eller åtminstone Atics… Peder och Johnny var ju kvar i Stockholm – spelade in i Färila. Inte en elgitarr så långt örat når – men ett himla juste sound som Lennart i MarLen Studio fick till på sina rullbandspelare. En av polarna tyckte vi lät som Hootenanny Singers, och jag antar att det var en komplimang. Analogt äger!
Idag gratulerar vi vår Ljusdalsbaserade leadgitarrist Thomas – mannen, myten, legenden. Han är nämligen sist i bandet om att lämna fyrtioårsåldern, just denna dag. Bandet firar med att repa. Självklart utan Thomas. Han är visst ute och åker skidor med familjen.
Inte nog med att bandet sällan kan repa som en kvintett – nu har man till och med spelat in med decimerad styrka. Thomas, Tom och Insu gick i helgen in i Mar-Len Studio i Färila och satte fem låtar. Där fanns inga digitala hårddiskar, bara analoga rullbandspelare och en äkta ekokammare. Vi fick naturligtvis leva upp till detta och plockade fram våra mest akustiska instrument. Hur det lät? Lysande, naturligtvis!
Även dataprogrammet iTunes har uppmärksammat Funatics mångsidighet – men frågan är om de inte överdriver lite.
När vi dokumenterade spelningen i Ljusdal på CD tyckte nämligen iTunes att vi det första setet hade klätt ut oss till metalbandet Crimson och lirade den 41 minuter långa låten ”Edge Of Sanity”.
Pass två då? Jo, där framförde vi tydligen hela albumet ”XM Session” under vårt alter ego Damien Rice. Undrar vad gamle Damien tycker om det.
Slut på fantasin inför den 24:e? Funatics har den perfekta julklappen – besök vår modeoriktiga T-shirtbutik och shoppa loss till släktingar, vänner, kollegor och flyktiga bekanta. Vi rekommenderar särskilt spaghettitopen och tygkassen med clowntryck!
Funatics – numera världsberömda i hela Gästrikland. I eftermiddags debuterade vi nämligen i lokalradion. Så nu väntar vi bara på att arrangörerna ska börja tokringa. Två av bandets medlemmar har redan sagt upp sig från sina dagliga jobb och en påstår sig ha startat sin egen fansajt. Själv är jag mest sur över att jag stod i källaren och inte hade tillgång till webbradion när Sveriges Radio Gävleborg spelade ”Anxious Mind”.
Söndag kväll. Bandet åter i replokalen efter tre intensiva dygn on the road. En fet sedelbunt slängs upp på bordet – gaget ska delas.
Men vänta nu… Bensin till två bilar. Check. Ölnotan från Järnvägs. Check. Två taxiresor. Check. Thomas matinköp. Check. Systembolaget. Check. Hyra replokal. Check. Kostnad radiojingel. Check. Hyra Jacuzzi. Check.
OK – vi delar på resten.
Oops, var pengarna slut? Lite Blues Brothers-varning på det, va?
Men bandet tackar både Håkan på Järnvägs och familjen Rosén för fantastiskt mottagande i vintervackra Ljusdal!

Järnvägs lördag, helgen före lön. Personalen är packad och vill ha Eddie Meduza-låtar. Light Valley Shadows kliver upp på scenen vid elvatiden innan det är dags för Grabbarna Grus vid midnatt. Och för första gången i karriären får vi stå bakom kravallstaket. Bara i Ljusdal, barn. Bara i Ljusdal.
Klart vi ska ha en radiojingel när vi lirar på klassiska Järnvägs. Klart att Thomas fixade en sådan. Listen to this and weep!